lördag 14 december 2013

Bokrecension: Alla själars natt av Deborah Harkness

Köp den på Adlibris, Bokus
eller CDON.
Häxor, vampyrer och demoner är de tre typer av väsen, som förutom människan vandrar omkring på jorden i Alla själars natt av Deborah Harkness. Människorna vet inte någonting om vare sig häxor, vampyrer eller demoner. Frågan är hur länge existensen av dessa väsen kan hållas hemlig om ett krig dem emellan bryter ut?

Japp, nu har jag läst ut den här tegelstenen om vampyrer och annat smått och gott på dryga 690 sidor... Helt ärligt så vet jag inte riktigt vad jag tycker. Det känns lite grand som när dotterns kompis storögt frågade dottern; Tittar din mamma på Twilight filmerna???!!! Och det gör jag ju. Tycker jag de är bra? Njae, jag vet inte riktigt, men eftersom jag läst böckerna (Mycket för att jag ville läsa dem med tanke på mitt arbete. Inbillar jag mig i alla fall. Det kan mycket väl vara så att jag hade läst dem ändå, jag hade nog varit för nyfiken för att kunna låta bli.) ville jag absolut se filmerna.

Visst finns det bättre böcker än Alla själars natt, men jag tycker absolut inte det var bortkastad tid att läsa den. Sedan kanske jag inte kommer att plöja igenom de andra delarna när de kommer. Eller så kanske jag gör det? Vem vet. Jag tyckte det svajade något i den här första delen. Trögt i början, men sedan tog det fart och jag tyckte det blev riktigt bra, för att sedan blir lite väl snårigt med lite väl många spår. Samtidigt behövs kanske alla de där olika spåren och förklaringarna för att få ihop berättelsen.

När boken börjar så träffar vi på Diana Bishop, som är en häxa som i stort sett förnekar sitt magiska arv. Hon är amerikan, men forskar för tillfället i Oxford, England. Av en slump beställer hon upp ett alkemistiskt manuskript från magasinet, ett manuskript som är förhäxat och varit borta i många hundra år. Utan att veta vad det är hon fått tag på bryter Diana förtrollningen. Denna handling drar igång en hel räcka händelser som bland annat leder till att Dianas vägar korsas med den bildsköne vampyren Matthew. Tillsammans försöker de förstå vad det är för dokument Diana stött på, och varför, efter vad det verkar, alla vampyrer, häxor och demoner vill lägga vantarna på boken.

Bäst tycker jag nog om de delar där man får träffa Dianas vimsiga häxmostrar och Matthews, till en början, tvära vampyrmamma och andra släktingar. Det känns, lite otippat, som en blandning av Twilight och Marian Keys stora, röriga Irländska familjer. Stökigt, mysigt och kärleksfullt. Fast med riktigt otäcka häxor och blodtörstiga vampyrer då förstås.

Som sagt, jag har inte riktigt bestämt mig ännu, för vad jag tycker om det här. Så här ett par dagar efter avslutad läsning känner jag mig yr och lite lätt matt när jag tänker på boken. Jag behöver nog smälta den lite innan jag egentligen vet om jag gillar den eller inte!

Av Anette

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar