Bokrecension: De som går igen av Marcus Sedgwick

Köp den på Adlibris, Bokus
eller CDON.

Utanför en liten by någonstans i Östeuropa i början av 1600-talet bor Tomas, som är vedhuggare, och hans son Peter i en liten stuga. Peters mamma dog när han föddes och Peter och hans pappa har levt ett kringflackande liv och bor inte länge på varje plats. Flera oförklarliga dödsfall inträffar och det pratas om att de döda har börjat gå igen hos sina käraste och närmaste familjemedlemmar. De som har fått påhälsning av de döda blir blekare och svagare för varje dag. Skrock och vidskepelse hör till vardagen och man kunde begrava människorna med ansiktet nedåt och med hagtornskvistar över för att de inte skulle gå igen.
Peter är förtjust i en flicka, Agnes, vars döda far sägs besöka hennes mor varje natt. När en ogift man dör blir Agnes vald till att bli hans brud, för att han ska slippa läggas i jorden som ungkarl. Hon måste gifta sig med liket och därefter tillbringa 40 dagar ensam i en stuga och sörja för att sedan kunna räknas som ung och ogift igen. Peter smyger sig ut till stugan en natt och då kommer det fram att det natten innan varit någon där och låtsats vara Peter. Agnes berättar att han ville att hon skulle bjuda in honom men hon hade nekat och istället gett honom en puss, men han hade känts så kall. Men om det nu inte var Peter som besökt henne, vem var det då?

Det här är ingen vanlig vampyrberättelse med sofistikerade vampyrer som smyger runt i slängkappor i mörka gränder på nätterna utan författaren har valt att skriva en berättelse utifrån de riktigt gamla myterna och folksagorna som finns i Centraleuropa. Jag gillar verkligen de här så kallade urvampyrerna, gengångare som återvänder till sina närmsta och praktiskt taget suger livet ur dem. De här varelserna har mer likhet med dagens zombier än vampyrer egentligen. Det är en bra bok, men jag fastnar inte riktigt i den och berättelsen känns lite ytlig. Man får inte lära känna personerna något nämnvärt utan det är bara fokus på själva handlingen, men handlingen är i och för sig bra.

// Cicci